All byggverksamhet utgör en samordning av arkitektur, teknik och ekonomi. Vad gäller
samhällsbyggnad tillkommer även sociala värden som ska tillvaratas i planeringen. Med nuvarande
organisation finns en förvaltning, MoS, som hanterar samhällsbyggnadens arkitektoniska, tekniska
och sociala aspekter.
Kommunens marktillgångar utgör stora ekonomiska värden, 2-3 miljarder som detaljplanelagda
byggrätter. Denna tillgång finns inte ens värderad. I gällande organisation är de ekonomiska värdena
underordnade. Den fastighetsekonomiska kompetens som finns på MoS blir ofta begränsad till att
agera inom de ramar planarkitekterna fastställer.
Det finns ingen instans som i planprocessen hävdar kommunens ekonomiska intresse i egenskap av
markägare. Detta framstår som tydligt när vi ser hur planer utformas. Några exempel:
• Det ekonomiska värde som marken under jord utgör har i flera planer helt utsläckts.
• En Ulleviled kan byggas utan att det föreligger en samhällsekonomisk kalkyl
• Krav på lokaler i bottenvåning kan ställas utan att marknadsanalys görs.
• Djurgården kan börja planeras från Lambohov och in mot staden istället för tvärtom.
En planering från staden och utåt innebär färre riskmoment och högre värden, då
man hela tiden har stöd av etablerad infrastruktur och stadsmiljö.
• I markanvisningstävlingar kan det förekomma att mark säljs för halva priset för att
man ska premiera arkitektonisk utformning, samtidigt som olika förslag mycket väl
uppfyller kraven på god arkitektonisk gestaltning.
• På Kallerstad planeras enligt ÖP parkområde på den mest värdefulla marken nere vid ån, när
det istället behövs generösa parkytor mot Kallerstadsleden i syfte att göra denna mark
attraktiv.
Fullmäktige fick i december en redovisning av ekonomin i projektet Vallastaden där exploatering av
ett markområde med cirka 1 000 lägenheter medfört en förlust. Detta utöver vad projektet kostat
som Bomässa. Ett så stort projekt borde resulterat i ett stort överskott.
Det behövs en instans i kommunens organisation, fristående från MoS, som i planeringen ansvarar
för det ekonomiska värde som kommunens marktillgångar utgör. Denna instans bör ligga på
koncernnivå och således vara koncernövergripande och även samordna marknyttjandet mellan
bolagen. Vår bedömning är att en dylik instans skulle ge ett väsentligt bättre ekonomiskt utfall i
kommunens exploateringsverksamhet, detta utan att vare sig arkitektoniska, tekniska eller sociala
värden skulle bli sämre.
Med hänvisning till ovanstående föreslår vi
Att frågan om hur det ekonomiska värdet i kommunens marktillgångar bättre ska tillvaratas blir
föremål för utredning.
Michael Cocozza
Jaleh Ramezani