Vår senaste debattartikel i Corren:
Så fort klockan ringer ut och skoldagen slutar tvingas de barn vars föräldrar står utanför arbetsmarknaden att gå hem.
I en debattartikel i Corren lyfter 13 fritidshemsforskare en livsviktig poäng: när skolan stormar och bokstaven F hotar, behövs miljöer där barn får lyckas på andra sätt. Forskarna menar att bokstaven F inte bara ska stå för den riskfaktor som underkända betyg innebär, utan för Fritids – en plats för gemenskap, vuxennärvaro och brottsförebyggande arbete i ordets sanna bemärkelse.
Vi i Linköpingslistan håller helt med, och vi lägger dessutom till Föreningsliv till bokstaven F. Men i dagens Linköping finns det ett enormt, systematiskt fel: De barn som behöver fritidsverksamhet och föreningsliv allra mest, är de som stängs ute av fyrkantiga regelverk samtidigt som en utbredd barnfattigdom och tuff familjeekonomi sätter upp effektiva ekonomiska hinder.
Tittar vi på rätten till fritidshem i Linköping styrs den av skollagen och kommunens egna riktlinjer. Skollagen säger att fritidshem ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier. Linköpings kommun drar detta till sin spets. I kommunens regler står det svart på vitt:
”Vid vårdnadshavares föräldraledighet eller arbetslöshet har barn inte rätt till fritidshem, platsen ska då sägas upp.”
Det här skapar en extremt skev situation, särskilt i områden som Skäggetorp, Berga och Ryd. Till skillnad från förskolan, där barn till arbetslösa åtminstone har laglig rätt till 15 timmar i veckan, finns ingen sådan garanterad bottenplatta för skolbarnen. Så fort klockan ringer ut och skoldagen slutar tvingas de barn vars föräldrar står utanför arbetsmarknaden att gå hem. De får helt enkelt inte stanna kvar och leka eller utvecklas med sina klasskompisar.
När föräldrar står utan arbete påverkar det även familjens möjligheter att ha råd med de kostnader som föreningslivet ofta innebär i dag. Genom kommunens stelbenta fritidsregler drabbas dessa barn av en ren dubbelbestraffning: de har inte råd med idrottsklubben, och de nekas den trygga, pedagogiska gemenskapen på fritidshemmet. Trots föräldrars ansträngningar skapar de ekonomiska hindren och bristen på fritidsplats ett tomrum där allt för många unga lämnas utanför och utan trygg vuxentillsyn.
Det är precis den här mekanismen som ligger bakom den skrämmande statistiken i vår kommun:
🟢 I Linköpings mer ekonomiskt starka områden deltar 7–8 av 10 barn i föreningslivet.
🔴 I våra utsatta områden är siffran den omvända – där deltar endast 2 av 10 barn.
Sveriges Lärares rapport ”F som i fängelse” visar svart på vitt att skolmisslyckanden och utanförskap banar väg för kriminalitet. Om vi menar allvar med att vända utvecklingen och stoppa nyrekryteringen till gängen, kan vi inte bara prata om hårdare tag, fler kameror och övervakning. Vi måste prata om tidiga, förebyggande insatser.
Skollagen ger faktiskt rektorer en juridisk möjlighet att erbjuda fritidsplats om ett barn har ett eget behov utifrån familjens situation – men denna dispensmekanism är en alldeles för hög tröskel i praktiken.
Linköpingslistan vill se en politisk förändring i hela kommunen. Vi måste våga differentiera resurserna och erbjuda en trygg fritid till barn i framför allt Skäggetorp, Berga och Ryd – oavsett om föräldrarna har ett jobb eller inte.
✅ Öppna upp fritids: Att föräldrar saknar jobb ska inte användas som ett argument för att låta barnen missa fritidshemmets språkutveckling, sociala träning och trygga vuxenkontakt. Kommunen måste utreda möjligheten att erbjuda plats för fler barn i utsatta områden.
✅ Sänk trösklarna till föreningslivet: Vi vill utreda möjligheten till kostnadsfria aktiviteter i kommunala anläggningar och ordentligt stöd till de föreningar som driver sina egna anläggningar. Kommunen måste samarbeta mycket tätare med det lokala föreningslivet för att säkerställa alla barns rätt till en meningsfull fritid.
För Linköpingslistan handlar detta om grundläggande välfärdspolitik och trygghet. Fritidshemmet och föreningslivet är brottsförebyggande eftersom de skapar relationer, tillhörighet och framtidstro. Det är där barnet som kämpar med språket eller matten i klassrummet får chansen att glänsa i andra sammanhang, eller bara bli sedd av en trygg vuxen som står kvar när det blir svårt.
Om vi fortsätter att neka barnen denna möjlighet på grund av fyrkantiga, lokala regler och föräldrarnas plånbok, då sviker vi som samhälle. Linköpingslistans besked är tydligt: Varje barn i Linköping har rätt till en trygg och vettig fritidssysselsättning. Det är dags att vi ger dem den chansen innan det är för sent.
För Linköpingslistan: Cecilia Helber, Maria Esbjörnsson Lakatos, Sanne Jacob, Gunnel Mård, Eva Lundgren-Vejdal och Ebrahim Marwan.
👉 Länk till debattartikeln i Corren
👉 Läs mer av våra debattartiklar här!