Att föreslå en drönarflygplats utan att först hantera luftrumsfrågan är att fokusera på den enklaste delen av problemet och samtidigt bortse från den svåraste, skriver Urban Wahlberg, Linköpingslistan.
Kristdemokraterna vill se en särskild drönarflygplats för utveckling/test av drönare i Linköping. Ambitionen att stärka regionens position inom drönarteknik är lovvärd. Problemet är att förslaget bygger på en felaktig problembeskrivning.
Utmaningen för svensk drönarutveckling är inte bristen på flygplatser. Utmaningen är tillgången till luftrum.
För att förstå skillnaden måste man förstå hur luftfarten fungerar. Runt flygplatser finns kontrollzoner, CTR, som skyddar trafiken under start och landning. Ovanför dessa finns kontrollområden och terminalområden, TMA, där flygtrafiken leds under in- och utflygning. Det är dessa luftrum som är den kritiska resursen för all flygverksamhet, inte markytan.
Linköping är redan i dag ett av Sveriges mest komplexa luftfartsområden. Här finns Saabfältet med omfattande prov- och utvecklingsverksamhet samt civil internationell flygtrafik. Några kilometer därifrån finns Malmens flygplats där Försvarsmakten och Helikopterflottiljen bedriver flyg- och utbildningsverksamhet. Dessutom genomförs flygutprovning av FMV Prov. Kontrollzonerna ligger i direkt anslutning till varandra och omfattar stora delar av kommunens yta. Ovanför dem hanteras både civil och militär trafik i gemensamma TMA-områden.
Utanför kontrollzonerna, cirka 40 kilometer ut i en cirkel runt Malmen finns också Helikopterflottiljens övningsområden för lågflygning.
Det är här KD:s förslag kolliderar med verkligheten. Trots att Linköping är Sveriges Flyghuvudstad (även om kommunen avsagts sig detta fantastiska varumärke) är möjligheterna att bedriva avancerad drönarverksamhet i närområdet redan i dag starkt begränsade. Det beror inte på brist på infrastruktur utan på att luftrummet redan används fullt ut av civil och militär luftfart.
Med dagens teknik, säkerhetskrav och regelverk är avancerad utprovningsverksamhet och flygningar bortom synhåll med autonoma system (drönare) mycket svåra att genomföra i den omfattning som framtidens systemutveckling kräver. Skälet är inte brist på startplatser utan brist på tillgängligt luftrum.
Mot den bakgrunden framstår förslaget om en ny drönarflygplats som en lösning på fel problem.
En drönare behöver sällan en bana, den behöver tillgång till luftrum.
Flygfrågor skiljer sig från många andra politiska frågor genom att de är starkt tekniska och säkerhetskritiska. Därför blir sakkunskap avgörande. I luftfarten räcker det inte med goda intentioner. Beslut måste bygga på förståelse för luftrummets struktur, flygsäkerhetens krav och de operativa begränsningar som redan finns.
Utan den förståelsen riskerar debatten att handla om sådant som syns på marken, medan de verkliga förutsättningarna finns i luftrummet.
Hade analysen utgått från hur luftfarten faktiskt fungerar hade slutsatsen sannolikt blivit en annan. Linköpings utmaning är inte bristen på flygplatser utan bristen på tillgängligt luftrum för avancerad drönarverksamhet. Att föreslå en drönarflygplats utan att först hantera luftrumsfrågan är att fokusera på den enklaste delen av problemet och samtidigt bortse från den svåraste.
Det finns också en bredare lärdom här. Ingen förväntar sig att politiker ska vara experter på allt. Men ju mer tekniskt och säkerhetskritiskt ett område är, desto större betydelse får sakkunskapen. Inom luftfarten bygger hela verksamheten på kunskap, analys och riskbedömning. Samma princip borde prägla den politiska debatten.
Linköping behöver inte fler flygplatser. Vi har redan flygplatserna, forskningen, industrin och kompetensen.
Den verkliga frågan är inte var drönare ska starta och landa. Den verkliga frågan är var de ska kunna flyga.
Detta borde också vara utgångspunkten för den politiska diskussionen. Innan nya flygplatser föreslås behöver man förstå varför dagens luftrum redan begränsar den verksamhet man säger sig vilja utveckla.
I flygbranschen finns en gammal princip: förstå systemet innan du försöker förändra det.
Eller något modernare: Du måste kunna instrumentet för att spela på det.
Det är ett råd som även politiken skulle ha nytta av.
För Linköpingslistan: Urban Wahlberg
🔗 Länk till debattartikeln som publicerats i Corren