20. Michael Cocozza
66 år, Företagare
Vad menar du med orden Spara-Prioritera-Spendera
Man blir lite trött på alla vallöften från partierna som kostar pengar, där man inte talar om hur man ska betala för allt. Linköpingslistan är det enda parti som i valrörelsen går ut och visar vad vi kan spara in på för att ha mer resurser till kommunens kärnverksamheter, förskola, skola, äldreomsorg, LSS-omsorg och arbetsmarknadsanställningar till de som har svårt att få jobb.
Är du aktiv i valrörelsen?
Jag hjälper till i valrörelsen i mån av tid. Det är roligt att vara med och träffa en massa olika människor, speciellt när man står vid valstugan på torget. I övrigt har jag inte haft möjlighet att vara så aktiv i politiken de senaste två åren.
Vad jobbar du med annars nuförtiden?
Jag har lämnat arbetet med Botrygg och följer det numera enbart på styrelsenivå. Jag jobbar i huvudsak med mina tre stiftelser och har i år startat den tredje som kommer att fokusera på medicinsk forskning.
Om vi övergår till Linköpingslistan. Vad vill ni i LL spara på då?
Vi har pekat på att vi sparar 350 miljoner om vi låter Tinnis badsjö vara kvar och behåller Tinnerbäcken i en kulvert på den sträckan. Det räcker med att köpa en ny reningsanläggning och uppgradera kulverten, sedan kan man köra igång 2028.
Ni hade också en annan lösning för Multihallen?
Vi ville ha en enklare lösning för Multihallen i Kallerstad där vi ville spara cirka 400 miljoner genom att bara tre fullstora träningsplaner och inte bygga ännu en matcharena när vi har en matcharena i Sporthallen och inte bygga ännu ett kommunalt restaurangkök när vi redan ha två på Kallerstad. Idrotten behöver mer stöd till själva verksamheten och lägre lokalkostnader.
Var ville ni placera hallen?
Vi ville placera hallen på Ljungstedska skolans tomt i syfte att omprofilera skolan till ett idrottsgymnasium och samtidigt kunna nyttja skolans lokaler vid idrottscuper under helger.
Något mer?
Vi har också sagt att man bör införa en ekonomisk styrning av markplaneringen i kommunen. Mark är en ekonomisk resurs som bör planeras och styras inom en ekonomisk ram. I dagsläget fungerar planeringen som om man som villa-eller lägenhetsägare vid en ombyggnad gav sitt kreditkort till arkitekten med uppmaning: ”Gör nu något fint av det här. Jag betalar!” . Vi behöver en nämnd eller ett utskott i organisationen som bevakar att mark planeras inom rimliga ekonomiska ramar. Det här fick jag igenom i förhandlingar med M inför bildande av koalitionen 2018-2022. Ännu ej genomfört, borde vara dags att ta tag i det nu.
Kan du ge konkreta exempel på svag styrning av marktillgångar?
Se bara på hur några tjänstepersoner och politiker får idéer om att tvinga in all parkering i nya bostadsområden i kommunala P-hus. För att det ska lyckas förbjuder man i detaljplaner att mark under jord ska kunna användas för parkering. Man raderar på så sätt ut hela värdet av den kommunala marken under jord, samtidigt som man får en parkeringslösning som bostadsköparna inte gillar och därmed pressas värdet på den kommunala marken ned. De flesta kommunalråd har liksom jag själv cirka 20-30 meter från sin p-plats till sin bostad. Men de menar tydligen att det är en bra idé att Linköpingsbor i nya områden ska gå 200-300 meter bort till ett P-hus och hämta sin bil på femte planet. P-huset på Folkungavallen är ett avskräckande exempel.
Vad skulle ni sparat på att inte bygga kommunala P-hus?
Det har kostat kommunen cirka 100 miljoner i uteblivna markintäkter och årliga förluster, men beloppet byggs ju på om man fortsätter att bygga dessa P-hus enligt planerna för Djurgården, Vallastaden och Ekholmen. Vi vet genom kundundersökningar att de boende har fått en sämre lösning. De flesta tycker att det är bättre om man kan ta hissen ned till garageplanet till sin bil.
Nog om parkeringsfrågan, vad har ni mer för besparingsförslag?
Det läggs enorma resurser i förvaltningarna på att ta fram program för olika områden, handlingsplaner, policys, som sedan ska debatteras i nämnder och fullmäktige. Dessa dokument har i verkligheten ingen egentlig styrande effekt. Man kan lägga ned den verksamheten och istället låta politikerna som ska styra kommunen göra ett mer omfattande regeringsprogram som antas av fullmäktige när mandatperioden börjar. Det räcker så.
En annan kostnadsdrivande rutin är att man har en mängd mål som man varje år mäta hur förvaltningen uppfyllt, trots att många av målen är mycket svåra att mäta. Det vore bättre att ha väsentligt färre mål. Det skulle underlätta arbetet. Hela denna plan och målapparat kostar kommunen fler hundra miljoner i onödan.
Det finns också för många chefsnivåer inom vissa förvaltningar. Det finns exempel på hur en chef kan tillsätta en underordnad mellanchef och låta denne utföra det huvudsakliga arbetet. Chefen kan sedan ägna mer tid åt ”nätverkande”, ”strategiarbete”, ”fokusprojekt” och andra aktiviteter som man utan några problem kan vara utan.
Förra hösten lyfte du det kommunala bolaget St Kors?
Kommunen har byggt en mängd nya kontor och andra lokaler, bland annat i Ebbe Park. Bolaget St Kors har nu många tomma lokaler. Kommunen var tvungen att gå in med 400 miljoner för att rädda bolagets ekonomi. Det fanns ett behov av kommunala insatser på den kommersiella lokalmarknaden på 1980-talet när det på grund av kreditregleringar var ont om kapital. I dagsläget finns ingen motsvarande kapitalbrist och vi har många bolag varav flera börsnoterade som är aktiva i Linköping. Kommunen behöver inte agera och ta risker på denna marknad.
Ni hade också synpunkter på försäljningen av fastigheten Skylten?
Det stämmer. Vi var kritiska till bolagets sätt att sälja fastigheter. Man slösade bort 30 miljoner under mandatperioden genom att inte sälja Skylten genom sedvanligt anbudsförfarande på öppna marknaden. Affären gav märkliga signaler till marknadens aktörer. Vill ni göra affärer med kommunen ska ni odla kontakter med bolagens VD. En sådan utveckling är inte bra. Vänskapskorruption blir dyrt för skattebetalarna.
Nu är du snart uppe i 1 miljard i besparingar. Finns det flera förslag?
Generellt ska man se till att man bygger ut staden så man ligger i linje med marknaden, det vill säga det köparna efterfrågar. Kommunen får då bättre betalt och markexploateringen ger ett överskott. Om man har den inriktningen så bygger man ut Djurgården från staden och ut mot Lambohov. Nu gör man tvärtom, vilket ger ett väsentligt lägre intresse att bygga bostäderna. Kommunen har mängder av mark där man kan bygga tät stadsbebyggelse. På Djurgården borde man istället bygga lägre hus i en trädgårdsstad, villor, radhus och mindre flerbostadshus. Med den inriktningen hade vi haft en mängd pågående byggen på Djurgården även i denna kärva bostadsmarknad. Nu står det stilla och det kostar mycket pengar för kommunen.
Resecentrum har du också haft synpunkter på?
Den mest ekonomiska lösningen är att behålla resecentrum i nuvarande läge. Om man löser in 2-3 tomter i anslutning till stationsområdet klarar man alla behov för nya järnvägsspår, fjärrbusterminal, regional-och lokalbussar och parkering. Att flytta stationen till Steninge innebär att man måste lösa in ett 15-tal tomter och ta väsentligt större ekonomiska risker. Det är nog också en omöjlig strategi att ändra resecentrum i Linköping på så sätt att man tar bort alla de sydöstra kustkommunerna från spåranslutning till stambanenätet.
Vad blir kontentan av ditt resonemang?
Mot den bakgrund jag lämnat i den här intervjun borde det stå klart för väljarna att pratet om att vi måste lägga ned små förskolor och små skolor inte håller. Det finns resurser i kommunen för att behålla de små enheterna. Jag tror starkt på att små barn mår bäst i små skolenheter. Om inte kommunen ekonomiskt kan driva skolor med 170 elever bör man låta föräldrar ta över driften. Vi har många exempel på föreningsdrivna förskolor och skolor som fungerar ekonomiskt. Generellt borde föräldrar ges ett större ansvar för driften av förskolor och låg-mellanstadieskolor, det kan ske med bevarat kommunalt huvudmannaskap. Föreningslivet tunnas ut, att i föreningsform lägga över mer ansvar på den yngre generationen som har barn skulle motverka den utveckling vi ser med färre som engagerar sig i föreningar. Ett starkt föreningsliv är en viktig demokratifråga.
Hur tänker du kring arbetsmarknadsanställningar?
Jag menar att det är en försumbar kostnad för kommunen att använda statliga rekryteringsstöd under fyra år i syfte att få ut flera långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. Kommunen har redan en kostnad för dessa i form av försörjningsstöd. Det är bättre att omvandla den kostnaden till lön istället.
Det finns mängder av arbetsuppgifter när det gäller underhåll av gatumark, parkmark och äldreomsorg där man kan hitta enkla moment som går att utföra och där man inte behöver kunna prata så bra svenska. Det är bättre att man arbetar och lär sig svenska på jobbet än att man placeras på SFI. Jag tror att man skulle ha mycket att vinna på om stora kommunala utförare tog över mycket av det arbete som kommunens arbetsmarknadsenhet idag utför.
Du har varit med i kommunpolitiken under ett 10-tal år och samtidigt verkat som företagare. Vad tar du med dig från dessa år?
Det viktigaste är väl att det som benämns kommunpolitik oftast inte är mycket politik utan för det mesta handlar det om att förvalta och utveckla verksamheter på bästa möjliga sätt. Mycket av det ideologiska är redan uppstyrt i olika lagar som man har att hålla sig till. Det finns också en besvärande brist på förmåga att samordna verksamheten på central nivå. Samordning av verksamheter är något som företagare är tränade på och här skulle det göra nytta att få in fler med erfarenhet från näringslivet i politiken. En annan reflektion är att förtroendevalda i Sverige generellt är för unga. Vi har flera partiledare i 30-årsåldern. Inget parti har en partiledare som är över 60 år, en åldersgrupp som utgör cirka 25% av befolkningen.
Är det så ni resonerar inom Linköpingslistan?
Ja vi heter ju listan och inte parti, lite för att tona ner de rikspolitiska ideologiska skiljelinjerna utan istället fokusera på sakfrågor. Om järnvägsstationen ska ligga här eller där är ingen höger-vänsterfråga.
Hur har det varit att komma in som företagare i politiken?
Som företagare är man tränad i att prioritera och hålla budget och att samordna verksamheter. Det är en egenskap som behövs bland förtroendevalda inom kommunen. Generellt borde partierna öppna upp för att ta in kompetenser utanför partierna. Styrelser i kommunala bolag borde till exempel tillsättas efter för bolaget viktiga kompetenser och inte efter partitillhörighet. Endast 3% av befolkningen är medlemmar i ett parti, med medlemskrav för att få kommunala styrelseuppdrag blir urvalsgruppen väldigt begränsad. Konsekvensen blir kompetensmässigt svaga styrelser och svag styrning från de som ska tillvarata det allmänna intresset.
Kan du ge något exempel?
Jag satt i styrelsen för Scenkonst-Öst. Det fanns ingen i styrelsen som hade branscherfarenhet, vilket är regel när man tillsätter styrelser i näringslivet. Det fanns styrelseledamöter som var med på mötena och aldrig bidrog med några inspel utöver yttranden på temat, ” Ja, det tycker jag också”. Partipolitiskt tillsatta styrelser blir inga egentliga styrande organ utan blir mer av informations-och rådgivande organ. Det går inte att bedriva ett effektivt styrelsearbete när det sitter 20 personer i rummet. 7-8 personer är en lagom mängd för att man ska kunna resonera sig fram till styrande beslut. De egentliga besluten tas av VD och dennes ledningsgrupp.
