Sammanfattning
Styret sänker maxtaket i klasserna från 28 till 25 elever – ett BRA beslut.
Men det är ett initiativ vi i oppositionen drivit länge, och ett beslut som kommer alldeles för sent. Linköpings lärare har länge haft en pressad vardag med stora barngrupper och för få kollegor.
Samtidigt har flera skolor och förskolor lagts ned med hänvisning till lokalbesparingar – med konsekvenser för barn, personal och landsbygd.
Nu lyfts en ny skola i Tannefors fram som en satsning, men frågor kvarstår om timing, elevunderlag och placering.
Debattartikeln:
Barn- och ungdomsnämndens ordförande basunerar ut i media att maxtaket i klasserna sänks från 28 till 25 elever. Detta påstås vara resultatet av ett ”aktivt politiskt arbete” där man sparat på lokaler för att behålla personalen.
Men låt oss syna korten! Att sänka klasstorlekarna är ett initiativ som vi i oppositionen har drivit under hela mandatperioden utan att få gehör. Och att kalla det en framgång att ”behålla personalen” är ett rent hån mot verkligheten – hur skulle skolorna annars överleva?
Under mandatperioden har sjukskrivningstalen, och då särskilt långtidssjukskrivningarna, varit oacceptabelt höga. Det krävs ingen djupare analys för att förstå varför: en pressad arbetsmiljö, stora barngrupper och för få kollegor.
Mantrat om de fantastiska lokalbesparingarna ekar tomt. Pengar har sparats inom barn- och ungdomsnämndens ramar, men vad har kommunen sparat totalt? Man har sålt ett par bostadsrätter och lämnat någon extern hyresvärd, men i övrigt har kostnaderna bara flyttats från nämndens konto till andra konton inom kommunkoncernen.
Konsekvenserna för våra barn och landsbygden är däremot högst reella:
Fredriksbergsskolan, en välfungerande enhet för elever i behov av anpassningar, lades ned för att lokalerna påstods vara uttjänta. Något år senare dög samma lokaler utmärkt för Storfritids inom LSS, efter att bara ha fräschats upp med lite ny färg och inredning.
Rappestads skola, en liten och nyrenoverad landsbygdsskola, lades ned på grund av för få barn. Resultatet? Skolorna inne i Vikingstad är nu mer än fullknökade.
Förskolan i Jägarvallen, med sina fina lokaler och utmärkta utemiljö, stängdes. Barnen hänvisades till lokaler i Ryd som tidigare dömts ut som förskola och helt saknar utemiljö.
Är det dessa beslut som S- och M-majoriteten anser är så goda att de nu möjliggör sänkta riktvärden för våra klasser?
Att majoriteten inför valet stressar fram planerna på en ny skola i Tannefors, är ett försök att låtsas sätta skolan i centrum. I åratal har projektet förhalats med hänvisning till osäkra elevprognoser. Nu, när prognoserna visar att barnkullarna minskar dramatiskt med cirka 2 000 barn fram till 2034, ska det plötsligt byggas.
När Kungsbergsskolan revs var löftet att en ny skola skulle stå klar 2022. Nu utlovas en skola utmed Vetegatan till höstterminen 2031. Skolan planeras för 480 elever, trots att dagens paviljongskola bara har 230. Finns det ens ett faktiskt elevunderlag i Tannefors, eller planerar majoriteten att tvångsförflytta barn från andra stadsdelar bara för att fylla tomma stolar?
Varför bygga på Vetegatan och offra värdefulla idrottsytor och fotbollsplaner vid Kungsbergshallen, i stället för att använda den gamla tomten vid Kungsberget där skolan ursprungligen låg?
För oss är allt detta inte valfläsk. Det är en total och illa genomtänkt politisk fläskpannkaka. Linköpings elever, vårdnadshavare och skolpersonal förtjänar bättre än så här.
För Linköpingslistan: Cecilia Helber (kommunalråd) och Maria Esbjörnsson Lakatos (vice ordförande barn- och ungdomsnämnden).