Det räcker inte att bara sörja när statliga jättar drar in sin service på landsbygden. När Systembolaget nyligen meddelade att de stänger sitt ombud i Ulrika, lyfte Corren på ledarplats den klyfta som finns mellan vackra ord om krisberedskap och den kalla verkligheten där landsbygden centraliseras bort.
Systembolagets motivering om att ”finnas där behovet är som störst” är uppenbart märklig. Om vi pratar om ”behov” i strikt mening har väl ingen människa ett absolut behov av alkohol. Men det här handlar inte om det utan om tillgänglighet, livskvalitet och likvärdig service för alla medborgare i kommunen. Att kunna unna sig ett glas vin till maten eller köpa en lokal öl ska gälla även landsbygdens invånare.
Men innan politiker från stadshuset pekar finger mot Systembolagets huvudkontor i Stockholm måste vi ställa frågan: Hur behandlar Linköpings kommun själv sina egna ytterområden?
Svaret är tyvärr att kommunstyret bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna har drivit på samma skadliga centralisering. Under mandatperioden har S+M verkställt nedläggningar av flera skolor och förskolor utanför centralorten – där beslutet att lägga ner bland annat Rappestad skola och förskolor i Slaka slår direkt mot landsbygdens framtid.
Detta har kunnat ske samtidigt som Centerpartiet, som annars ofta profilerar sig i landsbygdsfrågor, valt att inte ge sitt stöd till oppositionens motstånd. Genom att stå vid sidan av har de i praktiken underlättat för styrets nedskärningar.
Ska hela Linköping leva kan vi inte styra kommunen enbart utifrån storskalighet och kortsiktiga kalkylark. Linköpingslistan menar i stället att vi behöver:
✅ En skola i varje fungerande bygd: Småskolorna är landsbygdens hjärta. Stänger man skolan upphör barnfamiljer att flytta in, huspriserna faller och det lokala näringslivet dör ut. Vi vill verka för landsbygdsskolornas framtid och stoppa nedläggningshetsen.
✅ Kommunal service ska finnas nära medborgarna: När kommunen konsekvent flyttar skolor, omsorg och inköp till staden bidrar man aktivt till att slå ut lokala handlare och göra det svårare att bo och verka utanför tätorten.
✅ Lokal beredskap kräver levande lokalsamhällen: Det går inte att å ena sidan prata om stärkt livsmedelsberedskap och krisberedskap, och å andra sidan aktivt montera ner den lokala infrastrukturen i kommunens ytterområden.
När staten sviker och Systembolaget tackar för sig med ett ”lycka till framöver” krävs det en kommunal politik som står upp för sina invånare. Linköping behöver inte mer maktkoncentration till stadskärnan. Vi behöver en politik som ser värdet i hela kommunen, från innerstaden till Ljungsbro, Sturefors, Vikingstad, Linghem, Ulrika, Brokind, Bestorp och Nykil.
Att landsbygden tynar bort beror mycket på politiska beslut. Det är därför dags att byta kurs och ge hela Linköping förutsättningar att växa.
Detta är en debattartikel skriven av Cecilia Helber, Maria Esbjörnsson Lakatos och Christer Mård (LL), som har publicerats i Corren.
🔗 Länk till artikel i Corren