Just nu rustas flera av Linköpings parker upp. Corren rapporterar om fler lekredskap och fler sittplatser i Järnvägsparken och St Larsparken. Vi i Linköpingslistan tycker självklart att våra parker ska utvecklas – men vi förstår inte hur det kan finnas pengar till detta, men inte till att bygga en inkluderande aktivitetspark för alla.
Vi som själva tagit våra barn till lekparker vet hur det är. Barn leker intensivt men kortvarigt – de springer från gungor till gungbräda och vidare till klätterställningen. Det är just omväxlingen, friheten och rörelseglädjen som är kärnan i leken. Men för barn med funktionsnedsättning förväntas det att de nöjer sig med ett enda “inkluderande inslag”. Det är inte inkludering – det är exkludering med ett finare namn.
Fysisk aktivitet är helt avgörande för hälsa och välbefinnande. WHO har länge varnat för att stillasittande är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död. Barn med funktionsnedsättning är särskilt utsatta, eftersom de redan har färre miljöer där de kan delta på lika villkor. Om vi inte agerar cementeras ojämlikheten redan i barndomen.
En inkluderande aktivitetspark i Linköping skulle inte bara vara en lekplats. Det vore en investering i folkhälsan. En plats som samlar barnfamiljer, erbjuder utegym för äldre, ger vuxna med funktionsvariationer riktiga träningsytor och samtidigt kan fungera som uteklassrum för skolor året runt. En park som stärker både individens hälsa och stadens gemenskap.
Att tala om tillgänglighet i samband med parkupprustningar är bra. Men om det i praktiken bara blir några små anpassningar så skapar vi i själva verket ett nytt utanförskap. Barn märker själva när de inte kan delta i samma aktiviteter som sina vänner. Vuxna med funktionsvariation saknar nästan helt ytor för träning och rörelse. Resultatet blir en känsla av att alltid stå bredvid – aldrig mitt i.
I våras hade vi chansen. Vår motion om en inkluderande aktivitetspark låg på kommunfullmäktiges bord och fick stöd av de flesta oppositionspartier. Men C valde i vanlig ordning att rösta med styret och V lade ner sina röster med motiveringen att “alla parker inte var fullt ut inkluderande”.
Ett helt obegripligt resonemang. Vi har redan särskilda parker – som Valla och andra temalekplatser – dit familjer söker sig just för att de är unika. Varför skulle vi då inte kunna ha en park som är unik i sin inkluderande utformning? Resultatet blev att Linköping gick miste om en möjlighet att bli föregångare inom inkludering.
Vi lyfte dessutom särskilt fram behovet av åldersöverskridande aktiviteter. I dag finns det nästan inga ytor där även vuxna med funktionsvariation kan vara aktiva. En hel aktivitetspark, byggd med inkludering som ledstjärna, skulle ändra på det.
I Malmö planerar FIFH, Europas största parasportförening, nu för en aktivitetspark som är helt anpassad för alla. Där förstår man värdet av att skapa en plats som förenar människor, stärker hälsan och minskar klyftor. Varför skulle Linköping inte kunna göra detsamma?
Att rusta upp våra parker är bra – men det räcker inte. En aktivitetspark för alla är ingen lyx. Det är en självklar investering i framtidens hälsa, gemenskap och sociala hållbarhet. Våra barn, våra äldre och våra medborgare med funktionsvariation ska inte behöva nöja sig med några “inkluderande inslag”. De förtjänar samma frihet, samma rörelseglädje och samma möjlighet till delaktighet som alla andra.
Cecilia Helber, Linköpingslistan