Storsatsning utan effekt – en förlustaffär för kommunen och en besvärligare vardag för våra invånare
Linköpingslistans Michael Cocozza skriver tillsammans med vårt kommunalråd Cecilia Helber, Mikael Bergström (samhällsbyggnadsnämnden) och Monica Liljenberg (fullmäktigegruppen) om varför vi bör sluta planera för fler förlustbringande P-hus!
I våras inledde Linköpingslistan en viktig debatt om stadens parkeringspolitik. S+M-styret planerar att bygga hela 10 nya parkeringshus – i Vallastaden, Djurgården och Ekholmen. Redan då lyfte vi vår oro över att detta är en både kostsam och ineffektiv lösning.
Argumentationen bakom beslutet har dessutom varit vilseledande – till exempel påståenden om att det inte skulle gå att bygga parkering under jord i Djurgården, eller att träd inte kan planteras på garagebjälklag.
Sedan dess har våra farhågor dessvärre besannats.
När vi (Corren 10/4) lyfte de ekonomiska underskotten från redan byggda P-hus i Vallastaden och Folkungavallen, svarade styret att våra siffror ”inte stämde” (Corren 15/4). Vi begärde därefter tydlig redovisning av resultatet för de tre anläggningarna (28/4). Men något svar kom aldrig – inte på debattsidan. I stället valde man att ge ett missvisande svar i fullmäktige: underskottet skulle ”bara vara tre miljoner kronor”.
Men det påståendet bygger på ett räkneexempel där man bekvämt valt att bortse från räntekostnader och overhead. Om man däremot räknar med alla faktiska kostnader – så som varje hushåll, företag och kommun måste göra – uppgår det verkliga underskottet till cirka minus 12 miljoner kronor.
Därtill påverkas kommunens exploateringsöverskott negativt. Där Djurgården annars hade kunnat bidra med cirka 400 miljoner kronor till kommunens ekonomi över tid, riskerar det i stället att bli ett nytt förlustprojekt – i likhet med Vallastaden. Bostadsköparna verkar nämligen inte heller gilla lösningen, vilket sänker priset på vad man är beredd att betala för marken.
Det är tydligt att den parkeringslösning som valts både är kostsam och svagt förankrad hos Linköpingsborna. Att S+M-styret samtidigt går till val på budskapet ”Vi tar ansvar för kommunens ekonomi” väcker frågor – för det är svårt att tala om ekonomiskt ansvarstagande när man bortser från centrala kostnadsposter i beslutsunderlaget.
I fullmäktige försökte ansvarigt kommunalråd ge sken av att parkeringshusen endast är ”en av flera möjliga lösningar” i de nya utvecklingsområdena. Men i praktiken stämmer inte det. Byggaktörer som söker markanvisning i Djurgården får entydiga besked från tjänstepersoner: ”parkering tillåts inte på kvartersmark – all parkering ska ske i P-hus”.
Några alternativa lösningar finns alltså inte – trots att sådana i många fall hade kunnat vara både billigare och mer flexibla. Att som boende kunna parkera i anslutning till sitt hem är därför helt uteslutet.
Om visionen är att Linköpings invånare helt ska sluta använda egen bil, och i stället gå, cykla, åka kollektivt eller låna bil i kommunala transporthubbar – då blir styrets agerande lättare att förstå. Men det är en vision som inte stämmer med hur människor faktiskt lever. Många hushåll – särskilt barnfamiljer, äldre och personer med funktionsvariation – behöver bilen i vardagen. Den verkligheten måste också få plats i stadens planering.
Detta är tyvärr ännu ett exempel på hur processen ofta fungerar i Linköping: tjänstepersoner styr, medan folkvalda politiker nöjer sig med att kommunicera beslut som redan fattats i förvaltningen. Ingen instans tar ett helhetsansvar för samordningen – varken inom kommunen eller gentemot övriga aktörer. Resultatet blir beslut som saknar bred förankring, som leder till onödiga kostnader och som gör det svårare för medborgarna att förstå spelreglerna.
Vi hoppas att det finns en vilja från styrets sida att tänka om. Det behövs en mer resurssnål och långsiktig parkeringsstrategi, där man också tar tillvara möjligheten att använda marken under jord. En sådan lösning kan dessutom ha flera samhällsnyttor – exempelvis som skyddad miljö i händelse av kris eller krig. Men för att detta ska vara möjligt krävs att man är beredd att ändra detaljplanerna, som i dag låser fast hela parkeringsfrågan till klumpiga parkeringshus.