Problemet är inte att ungdomarna träffas, utan att Linköpings kommun inte erbjuder någon lämplig plats där de kan vara utan att störa andra.

‎ Länk till artikeln i Corren

Vi läser och hör om det nästan dagligen. A-traktorer som samlas på parkeringar i Linghem, Ekholmen, Ekängen och Ljungsbro. Musik spelas på hög volym långt in på nätterna, grannar får sin sömn förstörd och i värsta fall tvingas ordningsvakter och polis rycka ut.

Men att bara skicka dit polisen eller införa fler förbud löser inga problem. Det flyttar bara problemen vidare till nästa stadsdel.

‎

Ungdomarnas motorintresse är i grunden något genuint positivt. Det handlar om gemenskap, mekanik, praktiskt kunnande och en meningsfull fritid. Problemet är inte att ungdomarna träffas, utan att Linköpings kommun inte erbjuder någon lämplig plats där de kan vara utan att störa andra.

‎

Det vill vi i Linköpingslistan ändra på. Vi måste sluta se motorungdomarna enbart som ett ordningsproblem och börja se dem som de är: unga med ett starkt intresse som behöver en trygg plats med tydliga ramar.

‎

Vi föreslår därför att kommunen undersöker möjligheten att öppna en mötesplats och ”motorfritidsgård” för motorintresserade ungdomar på baksidan av Anders Ljungstedts gymnasium, i direkt anslutning till fordonsprogrammet.

‎

Platsen och upplägget är nästintill perfekt:

Inga störda grannar: Ytan ligger avskilt så att varken motorljud eller musik stör närboende mitt i natten.

Smart resurstänk: Kommuner som Hudiksvall har redan visat vägen genom att öppna sina fordonslokaler kvällstid. Varför uppfinna hjulet på nytt när bra modeller redan finns?

Trygghet och värme: Verkstadslokalerna kan hålla öppet ett par kvällar i veckan för mekning, kombinerat med ett uppehållsrum övriga kvällar. Vintrar i Östergötland är kalla – ungdomarna behöver komma in i värmen.

Eget ansvar under vuxennärvaro: Detta ska inte vara en förvaringsplats. Genom att låta ungdomarna själva ta delansvar för verksamheten, tillsammans med trygga vuxna, bygger vi tillit och ledarskap. Ungdomar som får förtroende växer med uppgiften.

Lyft för yrkesutbildningarna: Vi behöver ständigt stärka yrkesutbildningarnas status. Genom att öppna lokalerna kvällstid avdramatiserar vi miljön, bygger stolthet kring hantverket och visar att praktiska kunskaper tas på allvar i Linköping.

‎

Genom att erbjuda en egen plats skapar vi ordning och reda, samtidigt som vi visar respekt för både ungdomarnas intresse och de närboendes rätt till nattro. Det är klassisk Linköpingslistan-politik: det vill säga praktiska lösningar på verkliga problem.

‎

Det finns ett uppenbart behov i vår kommun. Låt oss ta tillvara på ungdomarnas engagemang i stället för att mota bort dem. Det vinner alla på: ungdomarna i sina A-traktorer, vi som vill stärka yrkesutbildningarna och inte minst alla de som vill sova gott om natten.

‎

Skriven av: Cecilia Helber, Jan Myhrman & Maria Esbjörnsson Lakatos – för Linköpingslistan.

‎

Inlägget Debatt: Skapa en samlingsplats för motorungdomarna dök först upp på LinköpingsListan.

Foto: Sara Damne, Corren.

I ett längre reportage med Corren berättar vårt kommunalråd Cecilia Helber om vår politik och våra prioriteringar efter valet.

Bland annat lyfter hon:

En meningsfull fritid för alla barn – såsom idrott i kommunala anläggningar, utökat fritidskort och bättre möjligheter för barn till arbetssökande att delta i fritidsaktiviteter.

En bättre skola – mindre klasser och barngrupper, att värna mindre skolor och stärkt stöd för elever med NPF.

Bättre framkomlighet – till exempel genom att öppna Drottninggatan igen.

Ett rikare kulturliv – i vår nya motion föreslår vi att möjliggöra ett begränsat antal biljettbelagda konserter i Trädgårdsföreningen.

Ansvarsfull ekonomi – genom bland annat en högre utdelning från kommunens bolag för att kunna finansiera satsningar på skola och sociala frågor.

‎

”Om vi menar allvar med att vi vill försöka stävja gängkriminaliteten och minska nyrekryteringen måste vi ge de här barnen vettiga möjligheter och en bra fritid.”

‎

Cecilia berättar också varför vi inte kallar våra prioriteringar för vallöften – och varför vi vill kunna påverka politiken oavsett vilka partier som bildar styre efter valet.

Läs hela reportaget i Corren via denna länk!

Inlägget ”De styrande partierna inte har gjort tillräckligt i de sociala frågorna” dök först upp på LinköpingsListan.

Länk till debattartikeln som publicerats i Corren.

Alla ska ha möjlighet att åldras i sin egen stadsdel, nära de vänner, grannar och miljöer de känner, skriver Linköpingslistan. 

Det var med stor glädje vi nyligen kunde läsa i Corren om det nya fiket i Linköping med seniorer som särskild målgrupp. Det visar att det finns ett behov och ett stort engagemang för att skapa varma, inkluderande mötesplatser där man kan träffa andra, dricka en kopp kaffe och bryta ofrivillig ensamhet.

Initiativet är fantastiskt, men det sätter också fingret på vad kommunen måste göra bättre. En god ålderdom handlar nämligen om mer än tur och enskilda eldsjälar. Det handlar om trygghet, rätt boende och rätten till en aktiv, stimulerande och meningsfull vardag.

Det är dags att vi slutar prata om äldre enbart som ”vårdtagare” eller en belastning för välfärden. Linköpings seniorer är en enorm resurs av erfarenhet, nyfikenhet och skaparkraft. De är aktiva medborgare som förtjänar att både synas, höras och ta plats i vårt kulturliv och i samhällsdebatten.

I samtal med Linköpingsbor runt om i kommunen hör vi ofta samma sak: oron för vad som händer när huset blir för stort. Senast fick vi en kommentar om att det i ett snabbt växande område som Ekängen helt saknas seniorboenden – och i Lambohov, där befolkningen åldras, saknas det äldreboenden för att täcka framtida behov. Det är inte hållbart.

När en person som bott ett helt liv i sitt villaområde tvingas flytta tvärs över stan för att det saknas anpassade bostäder i det egna närområdet då är det ett indirekt tvång. Alla ska ha möjlighet att åldras i sin egen stadsdel, nära de vänner, grannar och miljöer de känner. För Linköpingslistan handlar stadsplanering om att bygga en stad där människor har makt över sina egna liv. Då måste kommunen erbjuda vettiga alternativ i hela Linköping.

Men en trygg ålderdom handlar inte bara om fyra väggar och ett tak, utan om vad vi fyller våra dagar med. Vi i Linköpingslistan arbetar konsekvent för att skapa bättre förutsättningar för våra seniorer:

Ett rikare kulturliv för och med seniorer: Vi vill se ett levande kulturutbud som riktar sig till våra seniorer på trygghets- och äldreboenden. Det handlar om allt från konserter, teater och skapande verkstäder till författarsamtal. Åldrande innebär inte att nyfikenheten eller behovet av starka kulturupplevelser upphör. Seniorers röster, konst och historia ska ta större plats i Linköpings offentliga rum.

Volontärer i skolan (tidigare Seniorer i skolan): Vi lade tidigare en motion om att ta tillvara på den enorma livserfarenhet som finns hos våra äldre genom att låta dem delta i skolmiljön som extra stöd och vuxennärvaro. Vi är oerhört stolta över att vår motion nyligen bifölls i kommunfullmäktige och nu förverkligas under namnet Volontärer i skolan. Det ger skolan arbetsro samtidigt som det ger våra seniorer ett meningsfullt sammanhang där deras kunskap tas tillvara.

Satsa på föreningslivet för seniorer (65+): I dag riktas nästan alla föreningsbidrag enbart till barn och unga. Behovet av rörelse, idrott och gemenskap upphör inte bara för att man blir äldre. Därför avsätter vi 2 miljoner kronor i riktat stöd för att hjälpa föreningar att skapa anpassade aktiviteter för seniorer.

Mötesplatser och rörelse för alla: Vi vill utreda ett parasportcenter i Linköping som, utöver anpassad idrott för personer med funktionsnedsättning, ska fungera som en inkluderande mötesplats med cirkelträning, friskvård och social samvaro även för seniorer.

En hemtjänst som fungerar: Vi vill verka för att hemtjänsten ska fungera för alla och att du får den hjälp som behövs utifrån de behov du har.

Linköpingslistans fokus ligger helt på de sakfrågor som gör skillnad på riktigt för Linköpingsborna, fria från blockpolitikens låsningar och partipolitisk prestige. Vi menar att en god välfärd främst mäts i hur vi tar hand om varandra, och då kan, och får vi inte, glömma bort våra äldre.

Genom att bygga seniorboenden i alla våra stadsdelar, satsa på kulturen, stärka föreningslivet och ta tillvara på seniorers livserfarenhet skapar vi ett Linköping där man inte bara blir äldre, utan där man faktiskt lever och kan bidra hela livet.

För Linköpingslistan:

Cecilia Helber

Monica Liljenberg

Maria Esbjörnsson Lakatos

Birgitta Thell

Anita Vogel

Inlägget Debatt: Dags för en nära och meningsfull ålderdom i Linköping dök först upp på LinköpingsListan.

De har sina bakgrunder i klassrummet och olika specialistområden i sjukvården. Idag kämpar Cecilia Helber och Madelaine Pavlidis tillsammans för det som ligger Linköpingsborna närmast om hjärtat: en fungerande skola för alla barn, ett starkare skydd mot våld i nära relationer och en vård på dina villkor.

När man tillbringat sina yrkesliv med att möta unga i skolan eller svårt skadade patienter i sjukvården lär man sig en sak: att se människan bakom siffrorna. För gymnasieläraren Cecilia Helber och sjuksköterskan Madelaine Pavlidis har den praktiska yrkeserfarenheten blivit den viktigaste kompassen i det politiska arbetet.

– Både i skolan och i vården möter du människor i livets alla skeden. Du ser hur kvinnor kämpar med att få ihop vardagen, hur mammor drar ett gigantiskt lass för att deras barn ska få rätt stöd i skolan, och hur otryggheten påverkar tjejer på stan, säger Madelaine.

Båda tog klivet till det lokala partiet Linköpingslistan för att slippa partipiskor och rikstäckande pekpinnar från Stockholm.

– Vi vill fokusera 100 procent på Linköping. Vi behöver beslut som bygger på sunt förnuft, yrkeskunskap och medmänsklighet och som är tydligt förankrade här i Linköping, förklarar Cecilia.

Här kan du läsa mer om Linköpingslistans politik.

En skola där alla barn får plats – triangeln mellan hem, skola och föreningsliv

Frågan om skolan och barnens framtid är central för både Cecilia och Madelaine. Många föräldrar tvingas i dag föra en hård kamp mot myndigheter för att barn med NPF-diagnoser (somautism och adhd) ska få det stöd de har rätt till.

– Det gör ont att se hur fantastiska barn med enorm potential faller mellan stolarna när resurserna dras ner. Det leder ofta till ofrivillig skolfrånvaro och utbrända föräldrar där mammorna oftast tar den tyngsta smällen, säger Cecilia.

Linköpingslistan vill förändra detta i grunden genom fler autismklasser, mindre undervisningsgrupper och en stärkt elevhälsa.

– Skolan kan inte lösa allt själv. Vi brukar prata om triangeln mellan hemmet, skolan och föreningslivet. Alla tre delarna måste fungera och stöttas för att våra barn och unga ska känna trygghet och få lyckas, betonar Cecilia.

Vilka är Linköpingslistan? Läs mer här!

”Både i skolan och i vården möter du människor i livets alla skeden. Du ser hur kvinnor kämpar med att få ihop vardagen, hur mammor drar ett gigantiskt lass för att deras barn ska få rätt stöd i skolan, och hur otryggheten påverkar tjejer på stan”, säger Madelaine Pavlidis (LL).

Mänskliga rättigheter i praktiken – från kvinnofrid till Pride

För Cecilia och Madelaine hänger alla frågor om trygghet och frihet ihop. Det handlar i grunden om rätten att få leva sitt liv utan rädsla, hat eller förtryck – oavsett vem du är eller vem du älskar.

– Våld i nära relationer och eftervåld är ödesfrågor som måste tas på största allvar. Det handlar om unga tjejer i sina första relationer såväl som småbarnsmammor och äldre kvinnor. Och våldet slutar tyvärr inte alltid för att man lämnar – det fortsätter ofta genom ekonomisk kontroll, hot och förtal. Det här är en grundläggande demokratifråga, understryker Madelaine.

– Det är också en demokratifråga att unga tjejer ska kunna röra sig fritt på stan utan oro, så är det tyvärr inte idag. Vi måste bygga ett samhälle som är tryggt för alla oavsett tidpunkt och oavsett plats, tillägger Cecilia.

Linköpingslistan vill därför stärka stödet till kvinnojourer, erbjuda fler trygga boenden samt satsa på bättre belysning och tryggare stråk i staden. Samma princip om frihet och jämlikhet gör att deltagandet i Pridetåget är en självklar tradition. Rätten att få vara den man är och älska vem man vill utan fördomar eller hat är för båda en fundamental mänsklig rättighet.

– Under hela den här mandatperioden har det varit en stolt tradition för mig att gå i Pridetåget för Linköpingslistans räkning, säger Madelaine. Det som tidigare generationer kämpat för måste vi fortsätta försvara – oavsett om det handlar om HBTQ+-rättigheter, kvinnors lika lön för lika arbete eller rätten till en diskrimineringsfri vardag.

Här är Linköpingslistans lista inför valet 2026, där det finns med ett par nya personer.

”Vi vill fokusera 100 procent på Linköping. Vi behöver beslut som bygger på sunt förnuft, yrkeskunskap och medmänsklighet och som är tydligt förankrade här i Linköping”, Cecilia Helber (LL).

Rätten till en värdig avslutning – Linköping behöver ett hospice

En fråga som Madelaine brinner extra starkt för efter sina år inom intensivvården är den palliativa vården och livets slutskede. Hon menar att samhället sviker svårt sjuka och deras närstående när heltäckande vårdalternativ saknas.

– Att få avsluta sitt liv i trygghet, utan smärta och omgiven av sina nära borde vara en självskriven rättighet. Om en yngre människa drabbas av en obotlig sjukdom ska personen inte behöva tillbringa sin sista tid på ett korttidsboende för demenssjuka, säger Madelaine med skärpa.

Linköpingslistan kämpar därför för att kommunen aktivt ska verka för ett regionalt vårdavtal om att etablera ett renodlat hospice i Linköping, där fysiska, psykiska och existentiella behov tas tillvara.

– Det handlar om mänsklig värdighet när livet är som mest sårbart. Ingen ska behöva känna sig övergiven när livet vänder.

Här kan du läsa mer om Linköpingslistans politik.

Tre anledningar att rösta på Linköpingslistan för dig som bor i Linköping:

1. En skola och ett föreningsliv för alla: Fler autismklasser, mindre undervisningsgrupper, stärkt elevhälsa och bättre stöd till lokala föreningar.

2. Trygghet & Mänskliga rättigheter: Ökat stöd till kvinnojourer, krafttag mot våld och eftervåld, tryggare offentliga miljöer samt ett starkt försvar för HBTQ+-rättigheter.

3. Värdig vård och lokalt fokus: Kamp för ett regionalt hospice i Linköping och politiska beslut baserade på yrkeskunskap – helt utan partipiska.

Inlägget Från skolan och vårdens frontlinje till Stadshuset: ”Alla räknas” dök först upp på LinköpingsListan.

Skattebetalarnas pengar gör betydligt större nytta i händerna på våra lärare och pedagoger.

Så här i slutet av mandatperioden är det naturligt att titta i backspegeln. Medan kommunens pengar har rullat iväg till outnyttjade kontorslokaler och byråkratiska prestigeinvesteringar, har skolan och förskolan i Linköping pressats till bristningsgränsen. Vi i Linköpingslistan står fast vid vår linje: det är dags att skära ner på den centrala byråkratin och flytta resurserna direkt till klassrummen, förskolegrupperna och personalens arbetsmiljö.

Under den gångna mandatperioden har Linköpingslistan konsekvent drivit en skolpolitik med barnen och personalen i centrum. För oss är valet enkelt: skattebetalarnas pengar gör betydligt större nytta i händerna på våra lärare och pedagoger än i överdimensionerad administration och tomma kontor i exempelvis Ebbepark. Genom en tydlig omfördelning av budgeten kan vi frigöra pengar som direkt stärker kvaliteten i undervisningen. 

Det höga sjukskrivningstalet i förskolan är en varningsklocka som alla måste ta på största allvar. Stressen bland personalen är direkt kopplad till alltför stora barngrupper och en bristfällig vikariemodell – en modell som efter upprepade påstötningar äntligen fått kommunen att ändra.

Genom att införa ett sänkt maxtak för klasstorlekar och skapa mindre barngrupper minskar vi belastningen på personalen. Små barn behöver kontinuitet och trygghet i vuxenkontakterna, inte ett ständigt flöde av nya ansikten. För personalen innebär mindre grupper färre föräldrakontakter och en lugnare, mer hållbar arbetsmiljö. Erfarenheter från andra kommuner visar tydligt att personalen mår bättre när barngrupperna hålls nedsatta och rektorn finns närvarande i huset. Att se över ersättningsmodellen till skolorna är något vi skulle välkomna.

Vi ser med stor oro på att antalet elever som blir så kallade ”hemmasittare” har ökat markant under senare år. Det är ett mänskligt och samhälleligt misslyckande. Linköpingslistan vill prioritera förebyggande insatser och förstärka elevhälsoteamen. När problem fångas upp i tid hindrar vi att elever hamnar i utanförskap vilket leder till att de blir hemmasittare och ännu värre hamnar i gängkriminalitet.

För att förnya skolsektorn föreslår vi att förskolor ska kunna drivas som intraprenad. Det innebär att förskolans egen personal får större frihet och självstyre över sin budget, sina scheman och sina pedagogiska prioriteringar – besluten tas bäst av dem som känner barnen.

Vi vill också ta tillvara den trygghet och erfarenhet som finns hos våra äldre. Linköpingslistan har lagt en motion om att ta in seniorer som ”extramormor” eller ”extramorfar” i skola och förskola. Motionen vann gehör i kommunfullmäktige, och nu hoppas vi att Linköpings rektorer vågar testa modellen, i linje med vad framgångsrika skolor i andra kommuner redan gjort.

Samverkan mellan hem, skola och föreningsliv måste stärkas. Denna triangel är avgörande för att fånga upp barn i tid, ge alla barn tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter och i förlängningen öka andelen elever som når behörighet till gymnasiet.

Valet för Linköpings skolor är tydligt: vill vi fortsätta göda byråkratin eller vill vi satsa på barnen, lärarna och tryggheten? Linköpingslistan har svaret klart!

Detta är en debattartikel skriven av Cecilia Helber, Maria Esbjörnsson Lakatos och Christer Mård (LL), som har publicerats i Corren.

Länk till artikel i Corren

Inlägget Debatt: Flytta miljonerna från byråkrati och prestige till klassrum dök först upp på LinköpingsListan.

Det räcker inte att bara sörja när statliga jättar drar in sin service på landsbygden. När Systembolaget nyligen meddelade att de stänger sitt ombud i Ulrika, lyfte Corren på ledarplats den klyfta som finns mellan vackra ord om krisberedskap och den kalla verkligheten där landsbygden centraliseras bort.

Systembolagets motivering om att ”finnas där behovet är som störst” är uppenbart märklig. Om vi pratar om ”behov” i strikt mening har väl ingen människa ett absolut behov av alkohol. Men det här handlar inte om det utan om tillgänglighet, livskvalitet och likvärdig service för alla medborgare i kommunen. Att kunna unna sig ett glas vin till maten eller köpa en lokal öl ska gälla även landsbygdens invånare.

Men innan politiker från stadshuset pekar finger mot Systembolagets huvudkontor i Stockholm måste vi ställa frågan: Hur behandlar Linköpings kommun själv sina egna ytterområden?

Svaret är tyvärr att kommunstyret bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna har drivit på samma skadliga centralisering. Under mandatperioden har S+M verkställt nedläggningar av flera skolor och förskolor utanför centralorten – där beslutet att lägga ner bland annat Rappestad skola och förskolor i Slaka slår direkt mot landsbygdens framtid.

Detta har kunnat ske samtidigt som Centerpartiet, som annars ofta profilerar sig i landsbygdsfrågor, valt att inte ge sitt stöd till oppositionens motstånd. Genom att stå vid sidan av har de i praktiken underlättat för styrets nedskärningar.


Ska hela Linköping leva kan vi inte styra kommunen enbart utifrån storskalighet och kortsiktiga kalkylark. Linköpingslistan menar i stället att vi behöver:

En skola i varje fungerande bygd: Småskolorna är landsbygdens hjärta. Stänger man skolan upphör barnfamiljer att flytta in, huspriserna faller och det lokala näringslivet dör ut. Vi vill verka för landsbygdsskolornas framtid och stoppa nedläggningshetsen.

Kommunal service ska finnas nära medborgarna: När kommunen konsekvent flyttar skolor, omsorg och inköp till staden bidrar man aktivt till att slå ut lokala handlare och göra det svårare att bo och verka utanför tätorten.

Lokal beredskap kräver levande lokalsamhällen: Det går inte att å ena sidan prata om stärkt livsmedelsberedskap och krisberedskap, och å andra sidan aktivt montera ner den lokala infrastrukturen i kommunens ytterområden.

När staten sviker och Systembolaget tackar för sig med ett ”lycka till framöver” krävs det en kommunal politik som står upp för sina invånare. Linköping behöver inte mer maktkoncentration till stadskärnan. Vi behöver en politik som ser värdet i hela kommunen, från innerstaden till Ljungsbro, Sturefors, Vikingstad, Linghem, Ulrika, Brokind, Bestorp och Nykil.

Att landsbygden tynar bort beror mycket på politiska beslut. Det är därför dags att byta kurs och ge hela Linköping förutsättningar att växa.



Detta är en debattartikel skriven av Cecilia Helber, Maria Esbjörnsson Lakatos och Christer Mård (LL), som har publicerats i Corren.

Länk till artikel i Corren

Inlägget Debatt: Linköpings landsbygd monteras ner dök först upp på LinköpingsListan.

Mer resurser till skolan, stärkt funktionsrätt och ett föreningsliv som når fler barn och unga. Det är några av de satsningar som Linköpingslistan vill prioritera. För att få råd vill partiet använda kommunens resurser smartare och tänka mer långsiktigt när nya projekt planeras.

När Linköpingslistans Michael Cocozza (LL) och Cecilia Helber (LL) beskriver partiets politik återkommer de till samma tema: kommunen måste bli bättre på att prioritera. Michael Cocozza lyfter särskilt fram behovet av en förändring i hur kommunen planerar sina projekt.

– Under lång tid har det funnits en tendens att ta i alldeles för mycket. Det blir ofta väldigt stort, väldigt dyrt och väldigt snabbt, säger Michael Cocozza och tar flera aktuella exempel:

– Se bara på alla outnyttjade kontorsbyggnader i Ebbepark. I dag står över 40 lokaler i det kommunala bolaget S:t Kors totala bestånd tomma. Det handlar om 17 000 kvadratmeter – vilket motsvarar ett tiotal tomma kontorshus. Det kostade kommunen 400 miljoner kronor bara för att räta upp ekonomin i S:t Kors. Vi tycker istället att man ska bygga stegvis och utgå från det som redan finns.

Konkreta miljonbesparingar

Som andra exempel på storslagna visioner nämner han diskussionerna om nya sportanläggningar, stationsområdet och stora bostadssatsningar. Här ser Linköpingslistan stora möjligheter att spara pengar.

– Vi vill behålla Tinnis badsjö som den är och sparar därmed 350 miljoner. Vi behöver inte heller en ny matcharena och restaurang i den nya Multihallen, vilket sparar ytterligare 400 miljoner. Sedan har vi sagt att vi ska bygga ut Djurgården från staden och utåt och inte tvärtom, vilket skulle ge kommunen en betydligt bättre projektekonomi, förklarar Cocozza.

Han efterlyser ett helhetsperspektiv där man ser till att invånarnas skattepengar används där de gör störst nytta. Något som Cecilia Helber håller med om:

– Vi ser kommunen som ett och samma par byxor med olika fickor. I dag är det tyvärr för mycket stuprörstänkande där varje verksamhet bara ser till sitt eget område istället för till helheten, säger hon.

Här kan du läsa mer om Linköpingslistans politik.

”Vi säger inte nej till utveckling, men vi vill att Linköping ska växa med eftertanke. Om vi undviker onödigt storskaliga projekt får vi större resurser över till det som betyder mest för invånarnas vardag – skolan, tryggheten och omsorgen”, säger Cecilia Helber (LL).

Foto: Tibor Lakatos


Vill satsa mer på skolan och föreningslivet

De resurser som kan frigöras genom bättre prioriteringar vill Linköpingslistan bland annat läggapå skolan. Partiet vill se mindre klasser och förstärkta elevhälsoteam.

– Skolan kan inte lösa allt själv. Vi brukar prata om triangeln mellan hemmet, skolan och föreningslivet. Alla delarna måste fungera för att barn ska lyckas, säger Cecilia Helber.

Hon pekar samtidigt på att skillnaderna mellan olika delar av Linköping är stora och att det blivit både dyrare och svårare att driva föreningsverksamhet, vilket riskerar att stänga ute barn.

– I områden som Skäggetorp är det betydligt färre barn som deltar i organiserade fritidsaktiviteter än i exempelvis Ekängen. Om barn och ungdomar får en meningsfull fritid minskar risken för utanförskap längre fram. Att underlätta för det lokala föreningslivet är en investering för framtiden snarare än en kostnad, säger hon.

Linköpingslistan vill därför se över hur kommunen kan stötta föreningarna bättre samt utreda möjligheten att låta fler barn till föräldrar som står utanför arbetsmarknaden få tillgång till fritidsverksamhet.

Vilka är Linköpingslistan? Läs mer här!

Delaktighet på lika villkor

För Linköpingslistan handlar det om att alla ska kunna vara en del av samhället på sina egna villkor. Partiet prioriterar frågor som rör funktionsrätt och ökad delaktighet för personer med funktionsnedsättning.

– Det är en av våra hörnstenar. Vi vill se en högre ambitionsnivå inom LSS och ett samhälle där fler kan leva självständigt och vara delaktiga på lika villkor, säger Cecilia Helber.

Partiet anser att satsningar på funktionsrätt inte ska ses som en belastning för budgeten, utan som en nödvändig investering som gör att fler människor kan bidra utifrån sina egna förutsättningar.

Parkering under mark och stärkt beredskap

En annan fråga där partiet vill tänka nytt är behovet av fler skyddade miljöer i kommunen – ett område där Michael Cocozza ser stora, outnyttjade möjligheter genom att flytta parkeringar under jord i nya bostadsområden.

– Där vi faktiskt bygger under jord får vi en rad synergieffekter. Genom att flytta ner bilarna frigör vi värdefull yta ovan jord för bostäder och levande stadsmiljöer. Samtidigt skapar vi robusta, skyddande miljöer och stärker kommunens civila beredskap vid kriser på ett väldigt konkret sätt, förklarar han.

I samband med detta riktar han också skarp kritik mot kommunens nuvarande parkeringsstrategi utanför stadskärnan och vill stoppa kommunala P-hus som går med miljonförluster.

– Kommunen ska överhuvudtaget inte driva parkeringshus i nybyggda ytterområden. Det är enren förlustaffär, eftersom folk helt enkelt inte vill parkera långt ifrån sin bostad. Att driva parkeringsanläggningar ska inte vara en kommunal angelägenhet någon annanstans än i city.

Här är Linköpingslistans lista inför valet 2026, där det finns med ett par nya personer.

Att växa med eftertanke

I slutändan handlar Linköpingslistans politik om att använda kommunens resurser smartare och mer långsiktigt.

– Vi säger inte nej till utveckling, men vi vill att Linköping ska växa med eftertanke. Om vi undviker onödigt storskaliga projekt får vi större resurser över till det som betyder mest för invånarnas vardag – skolan, tryggheten och omsorgen, avslutar Cecilia Helber.

Inlägget Här vill Linköpingslistan spara miljoner för att kunna satsa mer dök först upp på LinköpingsListan.

Vår senaste debattartikel i Corren:

Så fort klockan ringer ut och skoldagen slutar tvingas de barn vars föräldrar står utanför arbetsmarknaden att gå hem.

I en debattartikel i Corren lyfter 13 fritidshemsforskare en livsviktig poäng: när skolan stormar och bokstaven F hotar, behövs miljöer där barn får lyckas på andra sätt. Forskarna menar att bokstaven F inte bara ska stå för den riskfaktor som underkända betyg innebär, utan för Fritids – en plats för gemenskap, vuxennärvaro och brottsförebyggande arbete i ordets sanna bemärkelse.

Vi i Linköpingslistan håller helt med, och vi lägger dessutom till Föreningsliv till bokstaven F. Men i dagens Linköping finns det ett enormt, systematiskt fel: De barn som behöver fritidsverksamhet och föreningsliv allra mest, är de som stängs ute av fyrkantiga regelverk samtidigt som en utbredd barnfattigdom och tuff familjeekonomi sätter upp effektiva ekonomiska hinder.

Tittar vi på rätten till fritidshem i Linköping styrs den av skollagen och kommunens egna riktlinjer. Skollagen säger att fritidshem ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas arbete eller studier. Linköpings kommun drar detta till sin spets. I kommunens regler står det svart på vitt:

”Vid vårdnadshavares föräldraledighet eller arbetslöshet har barn inte rätt till fritidshem, platsen ska då sägas upp.”

Det här skapar en extremt skev situation, särskilt i områden som Skäggetorp, Berga och Ryd. Till skillnad från förskolan, där barn till arbetslösa åtminstone har laglig rätt till 15 timmar i veckan, finns ingen sådan garanterad bottenplatta för skolbarnen. Så fort klockan ringer ut och skoldagen slutar tvingas de barn vars föräldrar står utanför arbetsmarknaden att gå hem. De får helt enkelt inte stanna kvar och leka eller utvecklas med sina klasskompisar.


När föräldrar står utan arbete påverkar det även familjens möjligheter att ha råd med de kostnader som föreningslivet ofta innebär i dag. Genom kommunens stelbenta fritidsregler drabbas dessa barn av en ren dubbelbestraffning: de har inte råd med idrottsklubben, och de nekas den trygga, pedagogiska gemenskapen på fritidshemmet. Trots föräldrars ansträngningar skapar de ekonomiska hindren och bristen på fritidsplats ett tomrum där allt för många unga lämnas utanför och utan trygg vuxentillsyn.

Det är precis den här mekanismen som ligger bakom den skrämmande statistiken i vår kommun:

I Linköpings mer ekonomiskt starka områden deltar 7–8 av 10 barn i föreningslivet.

I våra utsatta områden är siffran den omvända – där deltar endast 2 av 10 barn.

Sveriges Lärares rapport ”F som i fängelse” visar svart på vitt att skolmisslyckanden och utanförskap banar väg för kriminalitet. Om vi menar allvar med att vända utvecklingen och stoppa nyrekryteringen till gängen, kan vi inte bara prata om hårdare tag, fler kameror och övervakning. Vi måste prata om tidiga, förebyggande insatser.

Skollagen ger faktiskt rektorer en juridisk möjlighet att erbjuda fritidsplats om ett barn har ett eget behov utifrån familjens situation – men denna dispensmekanism är en alldeles för hög tröskel i praktiken.

Linköpingslistan vill se en politisk förändring i hela kommunen. Vi måste våga differentiera resurserna och erbjuda en trygg fritid till barn i framför allt Skäggetorp, Berga och Ryd – oavsett om föräldrarna har ett jobb eller inte.

Öppna upp fritids: Att föräldrar saknar jobb ska inte användas som ett argument för att låta barnen missa fritidshemmets språkutveckling, sociala träning och trygga vuxenkontakt. Kommunen måste utreda möjligheten att erbjuda plats för fler barn i utsatta områden.

Sänk trösklarna till föreningslivet: Vi vill utreda möjligheten till kostnadsfria aktiviteter i kommunala anläggningar och ordentligt stöd till de föreningar som driver sina egna anläggningar. Kommunen måste samarbeta mycket tätare med det lokala föreningslivet för att säkerställa alla barns rätt till en meningsfull fritid.

För Linköpingslistan handlar detta om grundläggande välfärdspolitik och trygghet. Fritidshemmet och föreningslivet är brottsförebyggande eftersom de skapar relationer, tillhörighet och framtidstro. Det är där barnet som kämpar med språket eller matten i klassrummet får chansen att glänsa i andra sammanhang, eller bara bli sedd av en trygg vuxen som står kvar när det blir svårt.


Om vi fortsätter att neka barnen denna möjlighet på grund av fyrkantiga, lokala regler och föräldrarnas plånbok, då sviker vi som samhälle. Linköpingslistans besked är tydligt: Varje barn i Linköping har rätt till en trygg och vettig fritidssysselsättning. Det är dags att vi ger dem den chansen innan det är för sent.

För Linköpingslistan: Cecilia Helber, Maria Esbjörnsson Lakatos, Sanne Jacob, Gunnel Mård, Eva Lundgren-Vejdal och Ebrahim Marwan.

Länk till debattartikeln i Corren

Läs mer av våra debattartiklar här!

Inlägget Debatt: Låt F stå för fritids och förening – inte utanförskap dök först upp på LinköpingsListan.

Sammanfattning

Styret sänker maxtaket i klasserna från 28 till 25 elever – ett BRA beslut.

Men det är ett initiativ vi i oppositionen drivit länge, och ett beslut som kommer alldeles för sent. Linköpings lärare har länge haft en pressad vardag med stora barngrupper och för få kollegor.

Samtidigt har flera skolor och förskolor lagts ned med hänvisning till lokalbesparingar – med konsekvenser för barn, personal och landsbygd.

Nu lyfts en ny skola i Tannefors fram som en satsning, men frågor kvarstår om timing, elevunderlag och placering.

‎

‎Debattartikeln:

Barn- och ungdomsnämndens ordförande basunerar ut i media att maxtaket i klasserna sänks från 28 till 25 elever. Detta påstås vara resultatet av ett ”aktivt politiskt arbete” där man sparat på lokaler för att behålla personalen.

‎

Men låt oss syna korten! Att sänka klasstorlekarna är ett initiativ som vi i oppositionen har drivit under hela mandatperioden utan att få gehör. Och att kalla det en framgång att ”behålla personalen” är ett rent hån mot verkligheten – hur skulle skolorna annars överleva?

‎

Under mandatperioden har sjukskrivningstalen, och då särskilt långtidssjukskrivningarna, varit oacceptabelt höga. Det krävs ingen djupare analys för att förstå varför: en pressad arbetsmiljö, stora barngrupper och för få kollegor.

‎

Mantrat om de fantastiska lokalbesparingarna ekar tomt. Pengar har sparats inom barn- och ungdomsnämndens ramar, men vad har kommunen sparat totalt? Man har sålt ett par bostadsrätter och lämnat någon extern hyresvärd, men i övrigt har kostnaderna bara flyttats från nämndens konto till andra konton inom kommunkoncernen.

‎

Konsekvenserna för våra barn och landsbygden är däremot högst reella:

‎

Fredriksbergsskolan, en välfungerande enhet för elever i behov av anpassningar, lades ned för att lokalerna påstods vara uttjänta. Något år senare dög samma lokaler utmärkt för Storfritids inom LSS, efter att bara ha fräschats upp med lite ny färg och inredning.

‎

Rappestads skola, en liten och nyrenoverad landsbygdsskola, lades ned på grund av för få barn. Resultatet? Skolorna inne i Vikingstad är nu mer än fullknökade.

‎

Förskolan i Jägarvallen, med sina fina lokaler och utmärkta utemiljö, stängdes. Barnen hänvisades till lokaler i Ryd som tidigare dömts ut som förskola och helt saknar utemiljö.

‎

Är det dessa beslut som S- och M-majoriteten anser är så goda att de nu möjliggör sänkta riktvärden för våra klasser?

‎

Att majoriteten inför valet stressar fram planerna på en ny skola i Tannefors, är ett försök att låtsas sätta skolan i centrum. I åratal har projektet förhalats med hänvisning till osäkra elevprognoser. Nu, när prognoserna visar att barnkullarna minskar dramatiskt med cirka 2 000 barn fram till 2034, ska det plötsligt byggas.

‎

När Kungsbergsskolan revs var löftet att en ny skola skulle stå klar 2022. Nu utlovas en skola utmed Vetegatan till höstterminen 2031. Skolan planeras för 480 elever, trots att dagens paviljongskola bara har 230. Finns det ens ett faktiskt elevunderlag i Tannefors, eller planerar majoriteten att tvångsförflytta barn från andra stadsdelar bara för att fylla tomma stolar?

‎

Varför bygga på Vetegatan och offra värdefulla idrottsytor och fotbollsplaner vid Kungsbergshallen, i stället för att använda den gamla tomten vid Kungsberget där skolan ursprungligen låg?

‎

För oss är allt detta inte valfläsk. Det är en total och illa genomtänkt politisk fläskpannkaka. Linköpings elever, vårdnadshavare och skolpersonal förtjänar bättre än så här.

‎

‎

För Linköpingslistan: Cecilia Helber (kommunalråd) och Maria Esbjörnsson Lakatos (vice ordförande barn- och ungdomsnämnden).

‎

Länk till artikeln i Corren

Läs mer om vår skolpolitik

Inlägget Debatt: Politisk fläskpannkaka – eleverna förtjänar bättre! dök först upp på LinköpingsListan.

Förra veckan besökte vi Korpen Linköping – en förening som funnits länge i vår kommun, gör ett fantastiskt arbete och bidrar starkt till folkhälsan

‎

Korpen är en riksorganisation, och verksamheten i Östergötland är faktiskt en av de största i Sverige. Och det märks – bredden är imponerande:

‎

Utöver den klassiska korpenidrotten erbjuder de bland annat:

Gymanläggningar

Gruppträning, inklusive familjeträning och yoga

Seniorträning varje dag

Vattenträning och simträning

Utflykter och friluftsdagar

‎…och många fler roliga initiativ, som appen ”Tipspromenader” och utmaningen ”Mitt Everest”.

‎

De driver också flera viktiga projekt lokalt, såsom:

Idrottsklivet – med fokus på att nå fler kvinnor och tjejer, bland annat i Skäggetorp

Insatser mot ofrivillig ensamhet bland seniorer, i samarbete med ABC och Aktiv senior

Samordning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på uppdrag av Region Östergötland – där de bland annat arbetar med unga med psykisk ohälsa

‎

Korpens arbete för folkhälsan betyder mycket, inte minst för att nå personer som hamnat utanför föreningslivet.

‎

Samtidigt finns utmaningar kring lokaler för seniorträning dagtid. Många anläggningar är då uppbokade av skolor, men skulle exempelvis kunna hyras ut under lunchtid när de står tomma.

‎

Stort tack till Korpen för besöket och för ert inspirerande arbete!

‎

Och ett tips: ladda ner appen ”Tipspromenader” nästa gång du är ute och går – där finns lokala quiz att utforska samtidigt som du rör på dig

https://play.google.com/store/apps/details…

Inlägget Besök på Korpen Linköping dök först upp på LinköpingsListan.